Smakminnet måste ligga väldigt nära hjärtat. Aldrig blir man väl så nostalgisk och så full av hem- eller bortlängtan som när man minns konfekt från förr. Mormors kola, mammas knäck, barndomens tjong och förra årets kardemummatryffel.  Bara tanken får det att vattnas i munnen och ila varmt i hjärtat.
Jag är nu inte bara en sann smaknostalgiker, jag är också omåttligt förtjust i självaste bakandet, det har jag varit ända sedan jag var en ung liten fräknig sockerbagare. Att smälta choklad framåt småtimmarna när vinternatten ligger mörk utanför fönstret. Att slå in i prasslig cellofan eller vackert vikta strutar. Att pröva nya recept eller gamla klassiker och trimma dom lite så att de blir helt oemotståndliga ­ det är julens höjdpunkt tycker jag.
I den här boken har jag försökt samla sånt som inspirerat och triggat mig och som gjort succé bland släkt och vänner. Julgodis ska naturligtvis delas i kära vänners lag och ges bort. Det är ju den perfekta julklappen. Konfekt som kryllar av kärlek med ett juligt rim på etiketten. Vem kan motstå något sådant?
 
"Midvinternattens knäck är hård, kyssarna gnistra och glimma.
Kola kokar i enslig gård -
seg under midnattstimma.
Mor hon kavlar sin marsipan,
glasyr lyser vit på pralin och krokan,
Ett ljus lyser milt i staken.
 
Endast sockerbagarn är vaken."
 
Många goda jular önskar Johanna.